Fortfarande ekar det tomt

på Stockholmregionens vaccinationsplatser. Hörde på nyheterna på radio att 8000 av totalt 15000 vaccinationsplatser är obokade. Det är kanske dags för regionen/landstinget i huvudstaden att gå ut med tydligare information till den generation som är "digitalt eftersatt" och skicka ut fysiska brev och göra det väldigt tydligt och enkelt för de som FÅR vaccineras. Fortfarande är det stopp i kön och inga födda efter 1951 ges möjlighet att vaccineras. Kom igen nu! Allvarligt? Ska vi låta ytterligare en vecka gå till spillo för att byråkrater inte får tummen ur och 70+are sitter och väntar på att få kallelse via telex, fax eller telegram? Sen är det ju en risk att skicka ut kallelsen med PostMord/LostNord men i brist på bättre får man göra så gott man kan.

Hur många fler veckor ska gå innan vaccinationen skjuter fart?

Sverige bromsas upp av våra äldsta

Man skulle kunna tro att vaccinet har blivit en samhällelig bromsvätska

Vaccinationstakten är på tok för låg och vi har hamnat i en svår sits. De äldsta kan/vill/orkar inte vaccineras, vilket leder till att det finns en uppsjö med lediga tider på regionernas vaccinationsplatser. Samtidigt får inte de som ligger i nästa fas vaccineras, då fas 1 inte är klar. Och detta leder till att hela vaccinationstakten minskar och de yngre och arbetsföra tvingas vänta ännu längre vilket leder till att samhället tvingas fortsätta på sparlåga längre än vad som egentligen är nödvändigt. De som bor på särskilt boende är så gott som vaccinerade och nu är det frågan om de som bor hemma med (och utan) hemtjänst. Ge hemtjänsten mandat att boka vaccinationstider och ordna med transport så att dessa individer kan få sin spruta och samhällsmaskineriet kan komma igång igen.  Eller åtminstone låta de som är i fas 2 att täcka upp de luckor som finns. Det kommer alltid finnas ett gäng som inte kommer till skott. Inte att vi ska jaga efter dem med blåslampa för att ha en 100%ig vaccination i en fas innan man kan gå vidare med nästa, utan vara flexibla och se nyttan med att inte vara principfast in absurdum.